Fittblogg...
I dag är det måndag i mitt liv
Glädjen med att åka tåg
I love you Alfie, I really do...
Jag vet att jag har sagt det förr. Jag har aldrig varit kär. Jag har varit på väg, men nej. Jag Har ALDRIG varit kär. Och det var i den tron jag levde mitt liv. Fram till idag.
För idag kom jag till en så kallad conclusion, om man vill säga som de gör i staterna. Jag kom på att jag har det. Jag har varit kär. Hur mycket jag än vill förneka att jag faktiskt föll dit så gjorde jag det. Och det var. Först idag jag förstod det.Det finns ingen människa på denna jord som jag så uppenbart kan se har påverkat mig så mycket som människan för två år sedan.
Det finns ingen människa på denna jord som jag inte kan bestämma mig för att sluta tänka på under två dagars tid utan att lyckas, som människan för två år sedan.
Det finns ingen människa på denna jord som jag har tänkt medvetet på så mycket och intensivt som jag gjort med människan för två år sedan…
Jag tror att jag faktiskt var kär då. Fast det var ingenting jag förstod. Jag trodde liksom inte att jag kunde bli det då. Så jag fattade inte.
Men idag kom jag på det. Okej. Jag var bakfull, så jag vet inte hur mycket jag kan lita på vad jag tänkte. Men helt plötsligt kändes det som att: jo Elin, du förstår. Du VAR kär. Det var bara det att du inte var riktigt haj på läget.
Så nu erkänner jag visst. För världen. Att jag åkte dit.
Ja.
Jag var visst kär. För två år sedan. Och sedan dess är jag inte den samma. För. För två år sedan Var jag visst kär.
And boy hur han påverkade mig. Till det bättre? Till det sämre?
Ja.
Men.
Du kommer aldrig att få veta.
Just Hur, mycket han påverkade mig.
Over and Out.
Ett kåseri i försvarets tecken.
Varför får inte SD tävla på samma villkor som alla andra?
Jag har personligen följt årets valbevakning mycket mer intensivt än tidigare år. Endast av den anledningen att jag äntligen blivit myndig och får rösta.
Mitt politiska intresse har varit hyfsat lojt, jag har egentligen aldrig haft mycket till övers för politiker över huvud taget, mest har jag tyckt att de allihop är en bunt lögnaktiga bedragare. Jag brukade få samma känsla när jag slog på tv:n och såg på rapporteringen från Almedalsveckan som jag får när jag går in i kvinnornas omklädningsrum efter ett BodyJam pass på S.A.T.S.
Jag kom visst lite off topic här en sekund. För det jag vill göra läsaren införstådd med här, är att jag inte har en bakgrund inom politiken, och ej heller någon framtid. I skrivande stund är det tre dagar och femtiofyra minuter kvar till valdagen, och jag har än inte bestämt mig för hur jag ska rösta!
Hur det nu än är med mitt velande, har jag i alla fall följt debatten, som de senaste dagarna eskalerat och blivit hetsigare än jag minns att jag varit med om någon gång tidigare.
Vänstern kastar smuts på Högern som ger minoritetspartierna armbågar i magen som slänger Vänstern på mage med huvet före som kontrar med en riktig snyting och knockar småpartierna som ger sig på Högern och så vidare och så vidare och så fortsätter det intill oändligheten.
Det som slår mig (ha.ha.) när jag tittar på och läser om debatten är att det finns ett parti som man slår extra hårt på. Det finns ett parti som inte riktigt är med och tävlar på samma villkor som alla de andra partierna. Det mest underliga är att i den senaste SIFO undersökning jag fick ta del av, har det här partiet så pass mycket folkligt stöd att de kommer få sitta med i riksdagen, med God marginal. Ändå är detta ett parti som behöver extra polisbevakning när de håller torgmöte. Ändå är det detta partis medlemmar som kan bli påhoppade och verbalt förnedrade för sina åsikter i offentlig miljö. Det är ändå detta parti som hela Sverige verkar tycka det är okej att utesluta från den allmänna valdebatten.
Vad är det som gör att svenskarna inte reagerar och säger; STOPP! när Jimmy Åkesson blir överröstad av visselpipor och blåsinstrument då han håller tal på Sergels Torg? Skulle samma sak ha fått fortgå om det varit Mona Salin eller Fredrik Reinfeldt’s tal som saboterats?
Är det verkligen i enighet med den demokrati som Sverige säger sig vara, med yttrande- och tryckfriheten som två av de flaggor vi bär högst och skrytsamt viftar med, när inte var och en får säga det han tycker?
Just i den här debatten, har frågan om att sympatisera med SD:s åsikter i fråga om invandring och religionstolerans, ingen större betydelse. Den här debatten handlar om något större. Den handlar om Demokrati.
Oooo In the summer time!
Jag har ingentin särskillt viktigt jag funderat på den senaste tiden, bara sådana vanliga, everyday saker som varken gör till eller från när man summerar sitt liv. Inte för att jag vanligtvis sitter och summerar mitt liv någet vidare. Jag har egentligen aldrig gjort det vad jag kan komma att tänka på nu på rak arm. Nej. Nej det kan jag inte minnas att jag har nej.
Däremot, både kan, och vill!, jag minnas att jag den senaste helgen här var iväg in till Uppsala om dagarna på ett så kallat "BoobCamp".
En ordvits. Absolut. Väldigt, så... Vuxenskojjig, man kan ju inte låta bli att dra lite på mungiporna när man hör- eller läser om det!
Tråkigt nog var jag ensam tjej på detta Camp, som, precis som namnet anntyder, först och främst är avsett för världsmedborgare av det kvinnliga könet.
Men kul var det! Oh yeah!
Hur är det annars då?
Jo tack, det är alla tiders! Väldigt bra! Fint väder också så här på semestern!
Första soliga dagen idag, och jag är lycklig in i själen!
Inget mer att rapportera tror jag, hur tråkigt det än är!
Klart å betart!
//Elin
Wowwowwowyippeyjoyippeyjeah!
Till Facebookland.
Hugamej visst är det väl obehagligt. När man som kommer på sig själv med att skapa meningar i huvudet som börjar med ens eget för- och efternamn...
Det är ett nutidsfenomen.
Det är ett problem. En sjukdom. Som en svullst på sammhällskroppen om jag kommer ihåg citatet rätt?
Livet takes some silly turns, right!? Ännu ett citat, nästan ordagrant. För jag tittade på tv i eftermiddags, och döm min förvåning då jag växlar förbi Beverlyhills nineOtwooneO! Den gamla kultserien tänkte jag och kunde inte sluta titta!
Det var faktiskt precis lika bra som jag kom ihåg. Precis som jag minns. Inte för att jag egentligen kollade när det gick... Jag var fortfarande alldeles för liten då, vi måste ha i åtanke att jag faktiskt är nittiotalist, inte en dag äldre! Men jag tror väl det gick i repris, när jag var lagom stor för att se programmet, och för att uppskatta det. Så, jo, det var precis lika bra som jag kom ihåg att det var.
Brenda och Dylan smet iväg till Mexico över helgen, en liten weekendresa, så att säga! Problemo mi amigos! Hennes föräldrar fick inget veta! Så när de kärlekskranka tu på vägen hem blev stoppade...
Nej. Det här går inte.
Pause
.
Jag måste gå och läsa en ordbok innan jag kan skriva ett enda ord till efter den här meningen som jag nu kommer ha jättesvårt att avsluta eftersom jag inte får fortsätta skriva när den är slut och därför måste jag försöka hitta ett sätt att få skrivet det jag ville skriva som avslut men jag har glömt bort vad det var och nu kommer jag inte komma på det och om jag mot förmodan nu skulle komma på vad det var jag egentligen (inte! igentligen) ville skriva kommer det bli jättesupersvårt att lyckas med en övergång till det för mitt ordföråd är så sjukligt klent och det känns näst intill skamligt att sitta här och försöka författa en text utan ordentliga ord att skriva med så vi kan väl säga som så att jag återkommer när jag har nåt vettigat att skriva, eller ja, när jag kan skriva det jag vill få skrivet, med vettiga ord i alla fall.
Fuck
I väntan på
Vill jag flytta hemifrån? Klart jag vill. Vill du ha en lägenhet Elin? äää, hahaaahah! Va? Ja, nej tack inte än på ett år, men tack i alla fall.
Jag hoppas livet kommer gå som jag vill att det ska. Jag tror det inte. Livet. Att det kommer att gå så. Det har, jag menar, hittintills har det inte gått som jag trodde eller tänkte mig. Det har gått väldigt annorlunda och nu när jag börjar tänka efter på hur mitt liv går så skulle jag väl aldrig kunnat tänka mig att det skulle vara på det här viset och när jag börjar tänka på hur det har gått blir jag väldigt förvånad och tänker att men "neeeej, det där kan väl aldrig stämma", fast det gör det. Det stämmer att det som har varit har varit mitt liv och att det är det som har hänt om dåtiden finns.
Fast det vet man ju inte om den gör.
Och sen tänker jag på alla de saker som jag inte kommer ihåg som har hänt och så undrar jag om alla de tankar jag tänkt som jag inte kommer ihåg alls har tänkts av mig. För jag kommer ju inte ihåg dem. Och ingen annan kommer ihåg dem så har de verkligen verkligen funnits då?
Och igår var jag på kurs. Jag var och kursade.
Kul va.
Fast det blev inte så mycket kursande utan jag var mest bara på kurs och de andra nio som var där och lärde sig samtidigt med mig vi kursade inteihop. Vi var mest bara på samma kurs och då undrar jag om konditorer är ett asocialt yrkesfolk.
Go go Cougars!!!
Det här med att vara liberal. Har du funderat över det någongång?
Jag tror att det var den här veckan som de på radion har pratat om liberalism. Som ideologi. Om liberalismen i sin rena form så att säga. Som ideologi.
Och nu har jag börjat fundera mer på vad det innebär det där med att vara liberal och ja. Vissa människor är det ju helt klart inte. Liberala.
Det fina med liberalismen skulle jag vilja säga är den biten med att alla har rätt att tycka det de tycker. Och att alla får ha sina åsikter kring vad andra tycker, och att det inte finns något som är RÄTT, eller FEL. Det finns liksom alltid två sidor av myntet om man är liberal har jag förstått det som.
Och ensidiga mynt har jag aldrig hört talas om skulle vara någe vidare användbara eller värdefulla.
Och sen kom jag att tänka på det här hur man upplever och uppfattar saker så himla olika och att du som läser min text nu inte kommer att få ut alls samma sak av den nu som jag får ut av att läsa den. Eller som en annan vid en annan dator som läser den här kanske samtidigt som du gör kommer att få. Ut av texten. Den kommer att uppfattas olika och ha olika mening för alla. Period.
Och som ett till exempel. Valborg.
Ja det var ju Valborgsmässoafton igår och jag har som inte haft några planer för den utan det blev mest bara som det blev och det blev väldigt bra. Jag hade det väldigt trevligt och jag var in till Uppsala och gick en sväng i parken bort vid Ekonomikum och där var packat med folk! Huuundra tyyyysen människor säkert, nej då inte hundra tusen och kanske inte ens tusen jag har ingen aning men det var Fullt med folk! Och allla där hade varsin Valborg. Alla hade en egen uppfattning om hur bra deras Valborg var. Till och med de människor jag umgicks med på ett ställe under en begränsad tid hade ju så klart som olika uppfattning om hur vi hade det just då.
Tänk då vad farligt det egentligen är att prata om något defenitivt Rätt eller Fel.
Och nej nej och åter nej. Jag vill inte bli ihop med någon.
Period.
Utkast: April 22, 2010
Jag har egentligen inget vettigt att skriva. Bara en massa saker som flyger runt i mitt huvud och som kommer bli omöjliga att få ner på papper. Så jag vet inte vad för mening det är med att sätta sig att skriva då.
Jag blir bara distraherad av något annat och börjar tänka på fel saker. För jag försökte precis skriva en grej, men det gick inte.
Jag var för
Förvirrad.
Fast egentligen är jag inte förvirrad. Jag bara tänker på många olika saker och har det bra. Förvirrad har en väldigt negativ klang i sig det ordet visst har det inte?
Jag har hört. Nej förlåt det där blev fel. Jag har läst. I en bok om filosofi, jag vet, ett tecken på knäpperi men jag tror att jag bara läser sånt i undersökande syfte. Jag har läst där att man kan tömma ett ord på dess innebörd genom att upprepa det flera gånger efter varann i ungefär två minuter. Eller tre. Det där som känner man lite själv vad som blir bäst.
Jag tog bort nyckel.
Det är en ganska trevlig sak det där. Ifall man vill börja om på en ny kula så att säga.
Så om jag sätter mig här och bara säger förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad ett tag så borde jag kunna ta bort det negativa i det, och börja om på nytt med det ordet. Eller alltså, jag tar bort hela innebörden. Och nästa gång någon säger det till mig vet jag inte vad det betyder?
Jag får väl se.
Förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad... ... ...
Why don't you do right, like some
Hur är du? Jag menar, är du arg? Är du glad? Jag är glad. Hur gör du? Jag undrar om det finns någonting som du gör när du är någonting särskillt som jag gör när jag är frustrerad till exempel.
Finns det inget sånt särskillt som du gör? För jag undrar för jag bakar. Bakade. Har bakat.
Jag bakade för jag har kommit på att jag bakar när jag är frustrerad och jag undrar om jag var mycket, sådär väldigt frustrerad när jag gick på gymnasiet? För då bakade jag satan hur mycket jag bakade! Hemma.
För jag är bagare så jag bakar alltid men inte hemma. Inte alltid som i prick hela tiden men som alltid ändå. Men inte hemma fast idag bakade jag när jag kommit från jobbet. Hemma.
Jättekonstigt.
Och när jag är glad mimar jag framför spegeln tror jag. Och när jag är nere ligger jag på sängen, uppepå. Som med prydnadskuddar och överkast uppe
på.
Och lyssnar på musik.
Och annars är jag bara jag. Och då är det som vanligt och allt är bra och det är det nu också för jag har redan skrivit det men barnen i afrika har det fortfarande värre för jag har det inte illa jag har det väldigt bra.
Fast jag bakade ändå idag.
Hemma
Yesterday, na na na na na na naa nanaaaa
Dom är sådär halvstora, inte som "oj! stora!" utan mer bara vanliga. Och dom haglar ganska lugnt, inte så att det gör ont, mer att det bara känns.
Det är förunderligt hur det kan tvärvända, jag menar, vi hade ju tänkt grilla ikväll! Och nu då?
Har du tänkt på någon gång vilka små fjuttproblem man går och dras med ibland? Som när man blir irriterad för att man har glömt köpa smör till frukostmackan och man blir som ställd och undrar vad man ska göra.
Eller som när alla ens vänner ska gå ut och svira en kväll, men du har inte råd att hänga med. Det blir så jobbigt!
Eller som när man gör bort sig och skämms ögonen ur sig för att man missförstått något.
Eller vad som hellst! Att man måste sluta röka, man sagt en dum grej till en kompis, ens liv går i någon slags spiral bara nedåt, man har tappat bort ett fotoalbum, man har snubblat och slagit sig, man har stött på fel människa, man hittar inte bilnycklarna, man glömmer passet när man ska ut och resa.
När jag tycker att jag har problem brukar det hjälpa att tänka på barnen i afrika. För dom har det alltid värre.
Det spelar ingen roll om det är min mobiltelefon som har gått sönder eller om jag sagt något klantigt till en vän. Barnen i afrikas problem är alltid mina gånger sjutton.
Och då är det så bra förstår du, för då som försvinner problemet lite, och man kommer som på att det inte är så farligt i alla fall,
inte om man jämför.
Nu är solen framme igen. Kanske blir till att grilla i ändå, det tåls att fundera på det där...
Ingenting blir någonsin som man tänkt sig, och varför blandar alla in mig i sina relationsproblem?
Jag har som blivit inblandad i relationsproblem, eller inblandad och inblandad. Det är inte jag som är relationsproblemet, men jag har fått bli som den utomstående som man pratar med om relationsproblemet. Och som man frågar. Och nu undrar jag bara hur det kommer sig? Varför? Jag som inte haft ett förhållande sen jag var elva år gammal, och jag menar, hur jävla seriöst var det då!? Det är mig de kommer till och frågar hur de ska göra nu när tjejen vänstrat och killen betett sig som ett svin.
"Jaha"
Vad kan jag bidra med i en sådan situation?
Jag märker att det blir neggo nu så vi släpper det här. Om det går, vi kan ju försöka i alla fall, fast, det brukar ju inte bli som planerat ändå.
Som när sju gäster krymper till tre. Som när det visar sig att man sprungit omkring och haft prestaionsångest kring värdinnegåvor och klädkoder helt i onödan, för det blev väldigt normalt. Väldigt trevligt, och väldigt normalt och jag har alltid sagt att jobb och privat är jobb och inte privat och så ser jag mig själv på en vimmelbild och undrar vad som hände.
Jag vaknar som med en huvudvärk och funderar på varför saker och ting alltid tar så konsitga vändningar och varför livet är så överraskande, fast, det ska man väl vara glad för. Att livet överraskar en del.
En stor del
Är det något jag kan
Mina papper ligger i ordnade högar. Två högar. En hög med femton papper i varierande storlekar, den andra med trettiosex papper, varav tolv har små vikta hörn, Så där som man brukar kalla hundöron. A4.
Mina papper ligger i ordnade högar jämte varandra på mitt vita, extra breda och något tjockare skrivbord från IKEA.
Då pappren ligger åt vänster kant på bordet, bara en dokumentsamlare i vit tjockplast och en mindre lampa i glas och metall står mellan bordskanten och dessa, har jag på den övre högra kanten av bordet två litet större pennställ. Kvadratiska, i vit plast med svarta detaljer innehåller ett av dessa pennställ diverse blyertspennor och skuggtussar. Det andra fylls till brädden av bläckpennor, kalligrafipennor, stiftpennor och markeringspennor för cd- och dvd-skivor. En och annan överstrykningspenna har eventuellt också slunkit ner, annars brukar jag vara noga med att lägga dem i den översta lådan. Längst ut till vänster.
Framför mina pennställ står en lägre och litet mer rektangulär typ av förvaringslåda. I den ligger ett par stycken målarpenslar av mårdhår, två suddgummin, ett gem och tre häftstift.
Mitt på bordet ligger en kallelse till tandläkaren den 28de April. Bara vanlig standardkoll hos tandhygienisten, kanske få lite banning för att jag inte sköljer med flour längre och en och annan uppmaning om att börja använda tandtråd igen skulle jag tro, men annars inget särskilt. Den ska sättas in i mappen rak fram mot den bakre kanten av skrivbordet. Mappen mittemellan ”Räkningar” och ”Texter värda att spara”, vilken för övrigt, står precis bredvid mappen ”Jobb” i vilken mina tre senaste lönespecifikationer, som just nu ligger högst upp i dokumentsamlaren, ska sättas in. Så fort jag har köpt ett nytt hålslag. Den gamla står fortfarande bredvid häftapparaten ungefär mittemellan raden av mappar och pärmar i överkant på skrivbordet och mina två stora pennställ och bara väntar på att bli utbytt. Den började kärva för snart fyra månader sedan och har lyckats förstöra två räkningar och ett brev för mig. Så det är verkligen på tiden att jag köper en ny.
Ett foto från semestern i Bulgarien förra sommaren ligger nere på det högra hörnet, och när solen utanför lyser in genom fönstret rakt framför bordet och lukten av nyregnad vår som sipprar förbi påskliljorna och dekorationsgräset på fönsterbrädan liksom når en, kan jag inte låta bli att börja fundera på om jag inte skulle ta och åka dit igen den här sommaren.
Som snett ovanför kallelsen till tandläkaren, till höger, står ett litet mindre pennställ i plast, runt, med samma sorts svarta dekorationer mot vit bakgrund som de tre fyrkantiga uppe i hörnet, laddat med lite olika sorters pennor och andra skrivbordsattiraljer som är bra att ha nära till hands när man sitter vid bordet.
I alla fall är det så det kommer att se ut. När jag blir vuxen och har egen lägenhet och ordning på mina papper.
Det är så här det kommer att se ut då.
Blev väl lite, carried away när jag började på där med Bulgarien resan och allt, men men.
Vet inte varför egentligen jag skriver om mitt framtida skrivbord. Men jag tyckte nog det var spännande.
Hela vägen ner i svalget
Oj så roligt jag haft det idag!
Det är visst första April som är dagens datum.
En annan har enormt dålig fantasi vad gäller hyss och att hitta på bus. För det mesta brukar jag bara köra rena rama rip-offs. Så ock idag.
Det var min chef som kom på den utmärkta idéen att doppa en av våra vaniljbullar i salt, istället för att doppa den i socker, och att sedan bjuda bort den till intet onta annade arbetskollega som, Fact, typ älskar bullar av, låt oss säga, vaniljbulle-art. Bagarhumor - bigtime
Som hon spottade och fräste när jag gjort en specialbulle till henne, bara för att hon "fått mig på så gott humör idag fast än det har varit så sjuktligt mycket att göra!"
Ha. Ha. Ha. Ha. Ha.
Oj så elak jag kände mig!
April, april din dumma sill!
Hatar jag hatar jag hatar jag hatar
Som att dom där vanliga dagarna när man har som en bra balans på saker och ting, då behövs där varken skrivas eller uttryckas något särskillt mycket. Men så fort den är lite för mycket av något den där balansen, ja då, då kliar det i fingrarna och det finns så enormt att skriva.
Det är gärna då det blir lite så här märkligt språk också.
Idag lider hon av vemod. Tror jag. Eller beslutsångest... Fast. Ångest. Det är lite för mycket i det ordet. Lite för mycket Ångest.
Jättespännande ord.
Och riktigt, Ångest är det verkligen inte. Inte som i Ångest ångest. det är mer bara... velighet? Förstår du?
Vemod... Undrar var jag fick det ifrån..? För det är det ju inte. Och inte Ångest heller.
Velighet var ordet. Fast det finns kanske inte. Jag undrar vad det heter egentligen?
Förresten! Någon som är sugen på att dra på Weekend i Borlänge!? Spelning den 23 april! Psychic Stunts.
Be there
or be square!
Sunny sunny Saturday
Och vill jag det så gör jag det.
Jag ska få rösta i Valet för första gången i år. Jag och massor med andra förstagångsväljare ska gå och skriva på en liten lapp vem vi vill ska styra vårt land och bestämma hur framtiden ska bli.
Det känns konstigt att vi får vara så vuxna tycker jag. Att vi får bestämma nästan allt vad vi vill.
Jättekonstigt.
Sitter just nu och funderar på om jag kanske ska beställa pizza till middag eller om jag ska höra av mig till några kompisar och fråga dem om do do do do do do you whant to dä dä dä dä dä dä dance with me...
Hm?
En helt fantastisk måndag!
Jag har ännu en ny praktikant på jobbet, det vill bli sig den tredje i ordningen för min egen del sedan jag började jobba i senaste augusti. Vi har dem dubbelt på jobbet nu. Den ena av dem helt och hållet i mitt ansvar. Hon var ny för dagen faktiskt, den andre har vi haft tillsammans nu i flera veckor tillbaka, han var där redan innan jag själv kom för att börja jobba igen i vecka sju.
Vi kommer bra överrens, jag och den praktikant vi nu haft sedan en tid tillbaka. Vi kommer bra överrens allihop faktiskt. Det blir värre med det nyare tillskottet.
Helt i mitt ansvar har hon varit för dagen då chefen var ledig. Det gör inte saken lättare att vi har en historia hon och jag.
Jag fick veta i veckan innan denna att hon skulle komma. Fyra veckor, en elev från en bageriskola i göteborg, "jag tänkte att du skulle få ta hand om henne Elin".
Det visar sig att vi gick på högstadiet tillsammans. Min vän var hennes vän. Vi var aldrig vänner mer än att vi sa hej till varandra.
Maklig och blyg till den grad att det inte längre kan gå under benämningen blyg. Det fordrar ett bättre uttryck.
Ska vi se om jag kan hitta det... Ja just det;
JÄVLA FEEEGIS!
Jag vet att man kan vara blyg och att det inte är något man ska hacka på men den här människan vill jag bara ta i kragen och säga till; ryck upp dig förihelvete!
Åh! Jag är en hemsk hemsk människa jag vet! Men jag kan för mitt liv inte förmå mig att känna medömkan för en människa som verkar känna så mycken medömkan för sig själv. Eller för någon som inte ens verkar försöka.
En juicedag har det varit idag. Där musiken har gått som ett tema i en film, solen har spritt sitt ljus och sin värme på allt den kommit åt och jag har låtit en man i bar överkropp blotta sig hundra gånger om för personalen på mitt jobb. En helt fantastisk start på veckan helt enkelt!
Jag skulle verkligen behöva köpa en kolkrita, eller heter det stift?
Alls.
Till sommaren kommer mina vänner från landet mittemellan alla andra länder i Europa hit och hälsar på oss här i gamla Sverige, Sverige älskade vän.
Välkommen hit.
Jag längtar riktigt mycket efter mina Schweizernissar, vi hade det så roligt tillsammans när jag var där!
När jag satte mig ner för att skriva nu idag, verkade jag ha jättemycket att få ur mig, men nu blev det tomt helt plötsligt, jag blev jättetrött och vill helst bara gå och lyssna på musik istället. Så jag ska nog göra det.
Auf Wiedersehen!
Bara för att jag är fantastisk
Att jag hatar navelludd, jo nej men så att nu när jag skriver det på det här viset förstår jag ju att det är ordet, inte innebörden, jag hatar. I alla fall. Att jag hatar ordet navelludd är ingenting som jag har funderat något vidare på och det är inte heller så att jag är knäpp till den grad att det bara var något jag kom att tänka på under dagen. Nej. Det var på det viset att tanten på radio, hon den där som jag inte gillar. Alls. Hon nämnde något om navelludd, och, ajajaj, det tar emot bara att skriva och tänka det där ordet... Hon nämnde något
Gah! Det ringde precis någon till mig med dolt nummer och sa bara efetr att jag svarat "Hej det är Elin", då sa han bara, på Carl Bildt-dialekt "Jaaa, då harrr jag nog kommit feel..." Okej sa jag och sen lade vi på.
Hon på radion idag nämnde något om navelludd och då slog det mig helt plötsligt att jag så himla starkt ogillar det ordet. Det är inte klokt hur mycker jag inte tycker om det!
Och så har jag snöat in på Joel Alme. Hans, A Master of Ceremonies, har gått på repeat-all här hemma i mitt rum (i vilket jag för övrigt spenderat ovanligt mycket tid) i nära en hel vecka nu. Det är konstigt det där.
Och så har en skottat idag. För ungefär två timmar sen. Men det syns inte längre....
Och jag undrar fortfarande hur det blir på Valborg!?
Och än hellre, hur blir det på fredag?
