swedishidiotat

Har du någonsin tänkt på. Att när det känns dags att skriva. Då hatar, älskar eller avskyr man ofta något. Eller, jag gör det i alla fall. Eller tycker om. Jag får i alla fall oftast lust att skriva när det verkligen finns något innuti som är som mycket.
Som att dom där vanliga dagarna när man har som en bra balans på saker och ting, då behövs där varken skrivas eller uttryckas något särskillt mycket. Men så fort den är lite för mycket av något den där balansen, ja då, då kliar det i fingrarna och det finns så enormt att skriva.

Det är gärna då det blir lite så här märkligt språk också.

Idag lider hon av vemod. Tror jag. Eller beslutsångest... Fast. Ångest. Det är lite för mycket i det ordet. Lite för mycket Ångest.
Jättespännande ord.
Och riktigt, Ångest är det verkligen inte. Inte som i Ångest ångest. det är mer bara... velighet? Förstår du?
Vemod... Undrar var jag fick det ifrån..? För det är det ju inte. Och inte Ångest heller.

Velighet var ordet. Fast det finns kanske inte. Jag undrar vad det heter egentligen?

Förresten! Någon som är sugen på att dra på Weekend i Borlänge!? Spelning den 23 april! Psychic Stunts.
Be there

or be square!

Det bästa med att vara vuxen är att man får göra alla de där sakerna man inte fick göra när man var liten. Som när man hoppade i sängen och dom kom och sa att det där får du inte göra. Nej men nu får jag! För jag är vuxen säger dom. Och när man är vuxen är man ansvarsfull nog att själv bestämma vad som är bäst för en. Och är jag sugen på att käka chokladglass till frukost så gör jag det! Och vill jag gå ner mig till höften i alldeles för mycket snö och bli dyngsur om strumporna så gör jag det! Och vill jag supa mig stupfull gör jag det! Och vill jag röka gör jag ta mig fan det! Och jag är ansvarsfull nog för att bestämma själv om jag vill knarka skallen av mig!
Och vill jag det så gör jag det.

Jag ska få rösta i Valet för första gången i år. Jag och massor med andra förstagångsväljare ska gå och skriva på en liten lapp vem vi vill ska styra vårt land och bestämma hur framtiden ska bli.
Det känns konstigt att vi får vara så vuxna tycker jag. Att vi får bestämma nästan allt vad vi vill.
Jättekonstigt.

Sitter just nu och funderar på om jag kanske ska beställa pizza till middag eller om jag ska höra av mig till några kompisar och fråga dem om do do do do do do you whant to dä dä dä dä dä dä dance with me...

Hm?

... och jag kan verkligen konsten att uttrycka mig luddigt då jag åstundar det. Hellre i skrift än tal. Då jag tycker man får bättre tid på sig att tänka när det gäller att uttrycka sig skriftligen. Inte nödvändigtvis längre tid alltid. Men ofta bättre.

Jag har ännu en ny praktikant på jobbet, det vill bli sig den tredje i ordningen för min egen del sedan jag började jobba i senaste augusti. Vi har dem dubbelt på jobbet nu. Den ena av dem helt och hållet i mitt ansvar. Hon var ny för dagen faktiskt, den andre har vi haft tillsammans nu i flera veckor tillbaka, han var där redan innan jag själv kom för att börja jobba igen i vecka sju.
Vi kommer bra överrens, jag och den praktikant vi nu haft sedan en tid tillbaka. Vi kommer bra överrens allihop faktiskt. Det blir värre med det nyare tillskottet.

Helt i mitt ansvar har hon varit för dagen då chefen var ledig. Det gör inte saken lättare att vi har en historia hon och jag.

Jag fick veta i veckan innan denna att hon skulle komma. Fyra veckor, en elev från en bageriskola i göteborg, "jag tänkte att du skulle få ta hand om henne Elin".

Det visar sig att vi gick på högstadiet tillsammans. Min vän var hennes vän. Vi var aldrig vänner mer än att vi sa hej till varandra.

Maklig och blyg till den grad att det inte längre kan gå under benämningen blyg. Det fordrar ett bättre uttryck.
Ska vi se om jag kan hitta det... Ja just det;

JÄVLA FEEEGIS!

Jag vet att man kan vara blyg och att det inte är något man ska hacka på men den här människan vill jag bara ta i kragen och säga till; ryck upp dig förihelvete!

Åh! Jag är en hemsk hemsk människa jag vet! Men jag kan för mitt liv inte förmå mig att känna medömkan för en människa som verkar känna så mycken medömkan för sig själv. Eller för någon som inte ens verkar försöka.

En juicedag har det varit idag. Där musiken har gått som ett tema i en film, solen har spritt sitt ljus och sin värme på allt den kommit åt och jag har låtit en man i bar överkropp blotta sig hundra gånger om för personalen på mitt jobb. En helt fantastisk start på veckan helt enkelt!

Idag, för två dagar sen var det prick ett år sen jag kom hem från Schweiz. Jag firade inte det.
Alls.

Till sommaren kommer mina vänner från landet mittemellan alla andra länder i Europa hit och hälsar på oss här i gamla Sverige, Sverige älskade vän.
Välkommen hit.
Jag längtar riktigt mycket efter mina Schweizernissar, vi hade det så roligt tillsammans när jag var där!

När jag satte mig ner för att skriva nu idag, verkade jag ha jättemycket att få ur mig, men nu blev det tomt helt plötsligt, jag blev jättetrött och vill helst bara gå och lyssna på musik istället. Så jag ska nog göra det.

Auf Wiedersehen!

Jag kom på en sak idag. Jag hatar ordet navelludd. Jag vet inte om det är själva innebörden av ordet, eller om det är ordet i sig som jag inte tycker om, jag vet liksom bara att jag hatar att höra det sägas.

Att jag hatar navelludd, jo nej men så att nu när jag skriver det på det här viset förstår jag ju att det är ordet, inte innebörden, jag hatar. I alla fall. Att jag hatar ordet navelludd är ingenting som jag har funderat något vidare på och det är inte heller så att jag är knäpp till den grad att det bara var något jag kom att tänka på under dagen. Nej. Det var på det viset att tanten på radio, hon den där som jag inte gillar. Alls. Hon nämnde något om navelludd, och, ajajaj, det tar emot bara att skriva och tänka det där ordet... Hon nämnde något

Gah! Det ringde precis någon till mig med dolt nummer och sa bara efetr att jag svarat "Hej det är Elin", då sa han bara, på Carl Bildt-dialekt "Jaaa, då harrr jag nog kommit feel..." Okej sa jag och sen lade vi på.

Hon på radion idag nämnde något om navelludd och då slog det mig helt plötsligt att jag så himla starkt ogillar det ordet. Det är inte klokt hur mycker jag inte tycker om det!

Och så har jag snöat in på Joel Alme. Hans, A Master of Ceremonies, har gått på repeat-all här hemma i mitt rum (i vilket jag för övrigt spenderat ovanligt mycket tid) i nära en hel vecka nu. Det är konstigt det där.

Och så har en skottat idag. För ungefär två timmar sen. Men det syns inte längre....

Och jag undrar fortfarande hur det blir på Valborg!?
Och än hellre, hur blir det på fredag?