All these things
Och så var det det här med ord igen. Dom är ju något speciella. Eller, det är något speciellt med ord. Eller hur man nu säger det.
Kom att tänka på det idag, nu ikväll, av ingen anledning alls egentligen, men jag kom att tänka på det lite lätt.
Jag var ute på promenad idag i snön med en gammal bekant som börjar bli en god vän. Och då sa vi något som fick mig att börja tänka på ord. Det är trevligt må jag säga. Fast jag tror mamman och pappan inte tror att vi börjar bli goda vänner. Jag tror att mamman och pappan, häng med nu här, jag tror att mamman och pappan tror att jag och min gamla bekanta e kk.
Och det har varit ett jäkla snack om sånt på det senaste. Om kk-kamratskap. På alla möjliga håll och kanter har det pratats. Och definierats. Fast det har egentligen inte med saken att göra. För jag ville skriva om ord.
I förra veckan. När jag var på jobbet och stog inne i diskrummet och diskade, kom min chef förbi utanför och sa något till mig om att jag skulle komma och titta på något papper eller prata om något eller hur det var. Och då svarade jag honom med att vifta lite på händerna och berättade att jag skulle komma alldeles strax, först skulle jag bara torka av mina händer "för jag är så blöt", varpå min chef säger till mig "men Elin, så där kan du ju inte säga!". Fast det tyckte jag, så jag berättade för honom att han var nog den enda personen som jag, och där körde det sig rejält i min hjärna och jag visste inte vilket ord jag skulle använda, men utan någon, för utomstående, märkbar paus i talet, löste min hjärna det där på egen hand (den lyckas ibland, det gör den) och jag fortsatte berätta att han nog var den enda personen jag visste som skulle kunna koppla på det viset.
Fast jag tänkte säga att han var den enda person jag känner som skulle kunna koppla på det viset. Fast det ville jag inte. För jag tycker inte om att använda det ordet så. Jag skulle inte påstå att jag känner min chef. Visst, vi jobbar ihop och vi pratar en hel del med varandra, men jag skulle inte säga att jag känner honom. Det är nämligen inte ofta jag uttrycker mig så om någon som jag inte verkligen, känner. Som i känner, som i känner på riktigt känner.
Och titta vilket lustigt ord känner är när man läser det så här många gånger.
Så jag sa att han var den enda jag visste som skulle koppla på det viset. För vi känner ju egentligen inte varandra. Bara väldigt ytligt.
Jag vet att det kanske är allmänt att man säger att man känner någon när det är någon som man vet. Och att andra uttrycker sig på det viset förstår jag. Men jag får ändå fel vibbar.
För det där med vad ord innebär är ju så enormt olika från person till person. Enormt olika. Till exempel tänkte min chef, uppenbarligen, inte bara blöt när jag sa blöt, han tänkte liksom. Blöt. Och så tänker inte jag. Så vi som missuppfattade varandra lite där.
Det är precis som ordet Nöjd. Där har han och jag också olika uppfattningar om innebörden. Och det har lett till några smärre missförstånd oss två emellan.
Och det är egentligen läskigt att det då är språket vi förlitar oss som mest på för att förmedla åsikter, känslor, tankar, och så vidare, som mest när det, uppenbarligen (igen), är så subjektivt. Varför vi lyssnar på orden oftare än vi lyssnar på, ja, jag vet inte om det är så, men, ja, oftare än vi lyssnar på resten. Eller att vi i alla fall lägger som störst vikt vid orden, och inte vid, ja, resten.
Som i lördags! Jag skulle förklara ordet Outlaw för en vän, och jag förklarade det i sammanhanget som en som var lite utanför och inte riktig var som alla andra och följde deras regler. Som en som var lite, friare, medan den här människan som sagt outlaw hade menat det som att det var en rebell. Sen enades vi i och för sig om att vi skulle översätta det som Laglös. Och då blev alla nöjda. Men ändå. vilken olika uppfattning vi hade, om samma ord.
Jag undrar om det är därför som människor använder så olika många ord. En del använder ju knappt några ord alls för att få fram sin mening, medan andra behöver flera flera tusen ord. För att man lägger olika meningar i vad orden betyder.
Jag tror att det skulle kunna vara så.
Jag läste en gång i en bok att språket var, eller, ja, jag citerar istället
"Att omvandla vår tredimensionella värld till en bild i huvudet är alltid en fantasi, däremot kan vi använda oss av mer eller mindre gemensamma symboler för hur vi tror saker ser ut.[...] När man sedan ska förklara vad man har sett händer ytterligare förvrängningar eftersom språket är ytterligare ett subjektivt instrument. Så vi kan ändå inte jämföra vad vi tror att vi skulle ha kunnat sett."
Over and out
Elin
She's the MAN!
När badrumet så var färdigmålat begav jag mig in i sovrummet och började meka på papper i stället. Men! Så förstörde jag lite av det jag gjort (inte med flit!) för att jag inte hade rätt grejer att hålla på med och då lade jag ner och somnade istället. Och kan du tänka dig sån tur jag hade, för när jag vaknade var hjärnan igång igen på mig, som att jag aldrig lagt av igår kväll! Så jag satte mig i bilen, åkte in till äffären och köpte lite grejer som behövdes, och så åkte jag hem och fortsatte där jag slutade igår. Fantastisk dag!
Jag var lite rädd nämligen, när jag lämnade min teckning så där halvfärdig igår, att jag inte skulle kunna göra den färdig. För. Jag vet inte hur du är funtad, men för mig är det så att jag har som sånna, Flows skulle man kunna säga. Ofta på kvällen. Då man som blir knäpp i huvudet och alldeles kreativ och kan få till riktigt bra texter, eller man får en massa idéer på saker man skulle kunna rita, eller bygga, eller förslag på hur man skulle kunna möblera om i ett rum. Sånna Flows. Och medan man är i det Flowet då går allt som bra. Och det funkar. Och, även om det inte gör det, så hittar man bara på nya grejer och löser det som inte funkade. Det är det där när man kommit ur Flowet som det blir lite jobbigare, för då kan man inte, hur man än pressar sig och försöker, för sitt liv få till det så där bra som man fick när man Flowade. Och sen vet man aldrig igen när man kommer hamna i ett Flow. Så, gör lämnar man något ofärdigt som man börjat på i ett Flow, är det aldrig säkert att man gör det färdigt.
Någonsin.
Förstår du hur jag menar?
Wondrous Place
Har du börjat känna det i luften, vad som är på väg?
Det är samma visa varje år, så fort snön börjar smälta kan man känna att den är på väg. Ångesten. Även kallad våren.
Det är något speciellt med våren men jag tycker att varje år så drabbas en av samma märkliga känsla att man måste göra någonting nytt. Det går inte längre bara att sitta och göra ingenting. Man måste ta tag i livet och hitta på saker att göra, radikala grejer. Flytta, byta pojkvän, slå ett världsrekord, ja något stort!
Jag tror det var därför man uppfann vårstädningen. De gamla hemmafruarnas vårångeststädning typ.
Så idag började jag måla om badrummet. Ett sånt desperat försök att göra någonting som är tänkt att göra livet lite bättre. Ja och ikväll när målarfärgen tagit slut och jag var in till färghandeln för att köpa mer, stannade jag till en sväng på biblioteket och lånade lite nya Cd-skivor. För det är något visst med Cd-skivor.
Nu är jag bara så galet sugen på att börja måla igen, sätta på musiken på min spelare på volym 27 (det låter i hela huset då), öppna en flaska vin, en burk Ben & Jerrys New York Super Fudge Chunk, dra på mig min målartröja , bli full som satan och bara.
Måla väggarna kritvita.
En kväll som vilken annan
Och om samtida relationsproblem på film! Yyyyes! Där satt den!
Det var väl inte exakt vad jag tänkt skriva från början men det får duga för nu sitter jag här och börjar få panik över att jag vill sova. Dessutom smakar det nachos i min mun... Blää.
Det är lika bra att göra så här när man får en bra idé till en seriös text. Man skriver ner den. I. Ja, man skriver ner idéen i en mindre seriös text, för då vet man att man inte glömmer idéen och då blir chansen att man faktiskt någon gång i framtiden skriver den där seriösa texten i alla fall en liten chans större.
Oj vad långt det blev. Och jag som hade tänkt fatta mig kort. Så gick det med den saken!
So long everyone!
You know what I see?
Jag drack te idag, vilket var väldigt trevligt. Det är ju inte varje dag man gör det menar jag.
Jag hade en bekant över en liten timme på eftermiddagen som jag drack teet med, vi hade ju så klart varsin kopp med te, men vi drack våra varsina koppar någorlunda samtidigt menar jag.
Mitt under vårt tedrickande och pratande kom jag på att jag verkligen längtar till sommaren nu! Det ska bli så härligt med så många människor på så gott humör och solsken och semester och kubb och saker att hitta på och att slippa klä på sig så mycket varenda gång man ska gå ut. Det ska bli fantastiskt härligt när det är sommar igen!
När jag kom att tänka på sommaren att komma nu 2010, kom jag att tänka på förra sommaren också, och på alla fina minnen därifrån, och alla mindre fina och då blev jag bara sådär alldeles varm i kroppen och fick för mig att jag var tvungen att skriva ner det alltihop. Så. Nu har jag gjort det!
Många kramar och tack för komplimangerna! God natt!
Oj vad jag är vuxen
Okej jag älskar min bil, men det här är en sån annan grej jag tänkte skriva om, en sån, icke materiell grej. Sak..? Vad blir det om det inte är materiellt, det blir väl varken grej eller sak egentlligen kom jag på?
I alla fall så kom jag på nu när jag som bäst stod och plockade fram frukosten och egentligen, verkligen, inte alls har tid att sätta mig ner och skriva en massa, att jag älskar att tänka.
Det är helt enkelt en fantastisk mekanism det där tänkandet! Jag menar inte typ "ååå jag tycker de e så coolt hur hjärnan fungerar å nervtrådar hit å dit å signaler och att vi rör benen utan att reflektera över det och så vidare, och så vidare", nej jag menar det här när man medvetet tänker. När man tänker tankar som i ord. Det är fantastiskt.
Och som när man tänker så där och så tror man att man har koll på vad man tänker och så drar hjärnan iväg i en helt ny eller annan riktning än den man trodde man höll på och tänkte i och så, huxflux, tänker man på något nytt, och man vet inte hur man kom dit. Det är så, för att än en gång upprepa mig, fantatastiskt!
Eller vänta, vi sätter knorr på det och gör det lite tyngre för alltså, det är inte bara fantastiskt egentligen, det är PHAN-tastiskt!
Idag ska jag förresten köra hyrbil för första gången i mitt liv. Jág har hyrt den, en Ford Focus. Flexifuel.
Läckert, eller hur
Hej!
Nu vet jag att det blir väldigt neggo här, och att sist jag skrev så var det också väldigt neggo, och gången innan dess och gången innan dess och gången innan dess, men okej, det är lite så det är just nu bara, lite neggo. Och jag har faktiskt skrivit en gång om något som var positivt och glatt. Så det så!
Oookeeej. Hur som hellst så är det huvudet upp och fötterna ner fortfarande, lika bra att försöka hålla det så, har hört att det typ kan bli lite tokigt annars och att allt blod som samlas uppe (eller ja, det blir väl nere då...) i huvudet om man har tvärt om från huvudet upp och fötterna ner kan orsaka skador och att man kan få men för livet och sådär om man håller på för länge, så, som sagt, lika bra att ha rätt sida rätt. Så att säga.
En sak jag inte tycker om var det ja. Det var då självaste vad svårt det ska vara att komma till skott idag då, vilket helt och hållet osökt får mig att börja tänka på fjällenresan här för några veckor sedan... Sälen '10 -legendary...
Har en god vän skrivit på gipset faktiskt!
Nu så. Ta mig i kragen Elin och skriv det var hon satte sig ner för att skriva.
USCH, LÄSKIGT DET DÄR NÄR EN BÖRJAR SKRIVA OM SIG SJÄLV I TREDJEPERSON... Och där hade Caps Lock gått på utan att jag såg det, för jag skriver bara med en hand nu för tiden och då är jag tvungen att titta på tangentbordet hela tiden och sen orkade jag inte radera och skriva om allt igen Utan Caps Lock igång så då skrev jag en förklaring istället som säkert tog dubbelt så lång tid att plita ner...
Jag tycker inte om människor som ringer med dolt nummer.
Så där! Finaly!
Egentligen hade jag tänkt att skriva en annan grej som var mycket längre men sen kom jag på att det var mycket roligare att skriva en liten såndär kortgrej eftersom det tog typ ett år att komma fram till det. Och jag vet att den här efterförklaringen lite som förstör (btw! längtar typ lite i smyg efter att klockan ska bli åtta för då går det ett spännande program ikväll på Kanal 5) det roliga i den där poängen med kortgrejen men det ger jag blanka f. a. n. i just nu :)
Oooooo! Jag verkligen älskar att skriva inlägg utan någon som hellst mening!
