I love you Alfie, I really do...
Jag vet att jag har sagt det förr. Jag har aldrig varit kär. Jag har varit på väg, men nej. Jag Har ALDRIG varit kär. Och det var i den tron jag levde mitt liv. Fram till idag.
För idag kom jag till en så kallad conclusion, om man vill säga som de gör i staterna. Jag kom på att jag har det. Jag har varit kär. Hur mycket jag än vill förneka att jag faktiskt föll dit så gjorde jag det. Och det var. Först idag jag förstod det.Det finns ingen människa på denna jord som jag så uppenbart kan se har påverkat mig så mycket som människan för två år sedan.
Det finns ingen människa på denna jord som jag inte kan bestämma mig för att sluta tänka på under två dagars tid utan att lyckas, som människan för två år sedan.
Det finns ingen människa på denna jord som jag har tänkt medvetet på så mycket och intensivt som jag gjort med människan för två år sedan…
Jag tror att jag faktiskt var kär då. Fast det var ingenting jag förstod. Jag trodde liksom inte att jag kunde bli det då. Så jag fattade inte.
Men idag kom jag på det. Okej. Jag var bakfull, så jag vet inte hur mycket jag kan lita på vad jag tänkte. Men helt plötsligt kändes det som att: jo Elin, du förstår. Du VAR kär. Det var bara det att du inte var riktigt haj på läget.
Så nu erkänner jag visst. För världen. Att jag åkte dit.
Ja.
Jag var visst kär. För två år sedan. Och sedan dess är jag inte den samma. För. För två år sedan Var jag visst kär.
And boy hur han påverkade mig. Till det bättre? Till det sämre?
Ja.
Men.
Du kommer aldrig att få veta.
Just Hur, mycket han påverkade mig.
Over and Out.
Ett kåseri i försvarets tecken.
Varför får inte SD tävla på samma villkor som alla andra?
Jag har personligen följt årets valbevakning mycket mer intensivt än tidigare år. Endast av den anledningen att jag äntligen blivit myndig och får rösta.
Mitt politiska intresse har varit hyfsat lojt, jag har egentligen aldrig haft mycket till övers för politiker över huvud taget, mest har jag tyckt att de allihop är en bunt lögnaktiga bedragare. Jag brukade få samma känsla när jag slog på tv:n och såg på rapporteringen från Almedalsveckan som jag får när jag går in i kvinnornas omklädningsrum efter ett BodyJam pass på S.A.T.S.
Jag kom visst lite off topic här en sekund. För det jag vill göra läsaren införstådd med här, är att jag inte har en bakgrund inom politiken, och ej heller någon framtid. I skrivande stund är det tre dagar och femtiofyra minuter kvar till valdagen, och jag har än inte bestämt mig för hur jag ska rösta!
Hur det nu än är med mitt velande, har jag i alla fall följt debatten, som de senaste dagarna eskalerat och blivit hetsigare än jag minns att jag varit med om någon gång tidigare.
Vänstern kastar smuts på Högern som ger minoritetspartierna armbågar i magen som slänger Vänstern på mage med huvet före som kontrar med en riktig snyting och knockar småpartierna som ger sig på Högern och så vidare och så vidare och så fortsätter det intill oändligheten.
Det som slår mig (ha.ha.) när jag tittar på och läser om debatten är att det finns ett parti som man slår extra hårt på. Det finns ett parti som inte riktigt är med och tävlar på samma villkor som alla de andra partierna. Det mest underliga är att i den senaste SIFO undersökning jag fick ta del av, har det här partiet så pass mycket folkligt stöd att de kommer få sitta med i riksdagen, med God marginal. Ändå är detta ett parti som behöver extra polisbevakning när de håller torgmöte. Ändå är det detta partis medlemmar som kan bli påhoppade och verbalt förnedrade för sina åsikter i offentlig miljö. Det är ändå detta parti som hela Sverige verkar tycka det är okej att utesluta från den allmänna valdebatten.
Vad är det som gör att svenskarna inte reagerar och säger; STOPP! när Jimmy Åkesson blir överröstad av visselpipor och blåsinstrument då han håller tal på Sergels Torg? Skulle samma sak ha fått fortgå om det varit Mona Salin eller Fredrik Reinfeldt’s tal som saboterats?
Är det verkligen i enighet med den demokrati som Sverige säger sig vara, med yttrande- och tryckfriheten som två av de flaggor vi bär högst och skrytsamt viftar med, när inte var och en får säga det han tycker?
Just i den här debatten, har frågan om att sympatisera med SD:s åsikter i fråga om invandring och religionstolerans, ingen större betydelse. Den här debatten handlar om något större. Den handlar om Demokrati.
