Utkast: April 22, 2010
Jag har egentligen inget vettigt att skriva. Bara en massa saker som flyger runt i mitt huvud och som kommer bli omöjliga att få ner på papper. Så jag vet inte vad för mening det är med att sätta sig att skriva då.
Jag blir bara distraherad av något annat och börjar tänka på fel saker. För jag försökte precis skriva en grej, men det gick inte.
Jag var för
Förvirrad.
Fast egentligen är jag inte förvirrad. Jag bara tänker på många olika saker och har det bra. Förvirrad har en väldigt negativ klang i sig det ordet visst har det inte?
Jag har hört. Nej förlåt det där blev fel. Jag har läst. I en bok om filosofi, jag vet, ett tecken på knäpperi men jag tror att jag bara läser sånt i undersökande syfte. Jag har läst där att man kan tömma ett ord på dess innebörd genom att upprepa det flera gånger efter varann i ungefär två minuter. Eller tre. Det där som känner man lite själv vad som blir bäst.
Jag tog bort nyckel.
Det är en ganska trevlig sak det där. Ifall man vill börja om på en ny kula så att säga.
Så om jag sätter mig här och bara säger förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad ett tag så borde jag kunna ta bort det negativa i det, och börja om på nytt med det ordet. Eller alltså, jag tar bort hela innebörden. Och nästa gång någon säger det till mig vet jag inte vad det betyder?
Jag får väl se.
Förvirrad förvirrad förvirrad förvirrad... ... ...
Why don't you do right, like some
Hur är du? Jag menar, är du arg? Är du glad? Jag är glad. Hur gör du? Jag undrar om det finns någonting som du gör när du är någonting särskillt som jag gör när jag är frustrerad till exempel.
Finns det inget sånt särskillt som du gör? För jag undrar för jag bakar. Bakade. Har bakat.
Jag bakade för jag har kommit på att jag bakar när jag är frustrerad och jag undrar om jag var mycket, sådär väldigt frustrerad när jag gick på gymnasiet? För då bakade jag satan hur mycket jag bakade! Hemma.
För jag är bagare så jag bakar alltid men inte hemma. Inte alltid som i prick hela tiden men som alltid ändå. Men inte hemma fast idag bakade jag när jag kommit från jobbet. Hemma.
Jättekonstigt.
Och när jag är glad mimar jag framför spegeln tror jag. Och när jag är nere ligger jag på sängen, uppepå. Som med prydnadskuddar och överkast uppe
på.
Och lyssnar på musik.
Och annars är jag bara jag. Och då är det som vanligt och allt är bra och det är det nu också för jag har redan skrivit det men barnen i afrika har det fortfarande värre för jag har det inte illa jag har det väldigt bra.
Fast jag bakade ändå idag.
Hemma
Yesterday, na na na na na na naa nanaaaa
Dom är sådär halvstora, inte som "oj! stora!" utan mer bara vanliga. Och dom haglar ganska lugnt, inte så att det gör ont, mer att det bara känns.
Det är förunderligt hur det kan tvärvända, jag menar, vi hade ju tänkt grilla ikväll! Och nu då?
Har du tänkt på någon gång vilka små fjuttproblem man går och dras med ibland? Som när man blir irriterad för att man har glömt köpa smör till frukostmackan och man blir som ställd och undrar vad man ska göra.
Eller som när alla ens vänner ska gå ut och svira en kväll, men du har inte råd att hänga med. Det blir så jobbigt!
Eller som när man gör bort sig och skämms ögonen ur sig för att man missförstått något.
Eller vad som hellst! Att man måste sluta röka, man sagt en dum grej till en kompis, ens liv går i någon slags spiral bara nedåt, man har tappat bort ett fotoalbum, man har snubblat och slagit sig, man har stött på fel människa, man hittar inte bilnycklarna, man glömmer passet när man ska ut och resa.
När jag tycker att jag har problem brukar det hjälpa att tänka på barnen i afrika. För dom har det alltid värre.
Det spelar ingen roll om det är min mobiltelefon som har gått sönder eller om jag sagt något klantigt till en vän. Barnen i afrikas problem är alltid mina gånger sjutton.
Och då är det så bra förstår du, för då som försvinner problemet lite, och man kommer som på att det inte är så farligt i alla fall,
inte om man jämför.
Nu är solen framme igen. Kanske blir till att grilla i ändå, det tåls att fundera på det där...
Ingenting blir någonsin som man tänkt sig, och varför blandar alla in mig i sina relationsproblem?
Jag har som blivit inblandad i relationsproblem, eller inblandad och inblandad. Det är inte jag som är relationsproblemet, men jag har fått bli som den utomstående som man pratar med om relationsproblemet. Och som man frågar. Och nu undrar jag bara hur det kommer sig? Varför? Jag som inte haft ett förhållande sen jag var elva år gammal, och jag menar, hur jävla seriöst var det då!? Det är mig de kommer till och frågar hur de ska göra nu när tjejen vänstrat och killen betett sig som ett svin.
"Jaha"
Vad kan jag bidra med i en sådan situation?
Jag märker att det blir neggo nu så vi släpper det här. Om det går, vi kan ju försöka i alla fall, fast, det brukar ju inte bli som planerat ändå.
Som när sju gäster krymper till tre. Som när det visar sig att man sprungit omkring och haft prestaionsångest kring värdinnegåvor och klädkoder helt i onödan, för det blev väldigt normalt. Väldigt trevligt, och väldigt normalt och jag har alltid sagt att jobb och privat är jobb och inte privat och så ser jag mig själv på en vimmelbild och undrar vad som hände.
Jag vaknar som med en huvudvärk och funderar på varför saker och ting alltid tar så konsitga vändningar och varför livet är så överraskande, fast, det ska man väl vara glad för. Att livet överraskar en del.
En stor del
Är det något jag kan
Mina papper ligger i ordnade högar. Två högar. En hög med femton papper i varierande storlekar, den andra med trettiosex papper, varav tolv har små vikta hörn, Så där som man brukar kalla hundöron. A4.
Mina papper ligger i ordnade högar jämte varandra på mitt vita, extra breda och något tjockare skrivbord från IKEA.
Då pappren ligger åt vänster kant på bordet, bara en dokumentsamlare i vit tjockplast och en mindre lampa i glas och metall står mellan bordskanten och dessa, har jag på den övre högra kanten av bordet två litet större pennställ. Kvadratiska, i vit plast med svarta detaljer innehåller ett av dessa pennställ diverse blyertspennor och skuggtussar. Det andra fylls till brädden av bläckpennor, kalligrafipennor, stiftpennor och markeringspennor för cd- och dvd-skivor. En och annan överstrykningspenna har eventuellt också slunkit ner, annars brukar jag vara noga med att lägga dem i den översta lådan. Längst ut till vänster.
Framför mina pennställ står en lägre och litet mer rektangulär typ av förvaringslåda. I den ligger ett par stycken målarpenslar av mårdhår, två suddgummin, ett gem och tre häftstift.
Mitt på bordet ligger en kallelse till tandläkaren den 28de April. Bara vanlig standardkoll hos tandhygienisten, kanske få lite banning för att jag inte sköljer med flour längre och en och annan uppmaning om att börja använda tandtråd igen skulle jag tro, men annars inget särskilt. Den ska sättas in i mappen rak fram mot den bakre kanten av skrivbordet. Mappen mittemellan ”Räkningar” och ”Texter värda att spara”, vilken för övrigt, står precis bredvid mappen ”Jobb” i vilken mina tre senaste lönespecifikationer, som just nu ligger högst upp i dokumentsamlaren, ska sättas in. Så fort jag har köpt ett nytt hålslag. Den gamla står fortfarande bredvid häftapparaten ungefär mittemellan raden av mappar och pärmar i överkant på skrivbordet och mina två stora pennställ och bara väntar på att bli utbytt. Den började kärva för snart fyra månader sedan och har lyckats förstöra två räkningar och ett brev för mig. Så det är verkligen på tiden att jag köper en ny.
Ett foto från semestern i Bulgarien förra sommaren ligger nere på det högra hörnet, och när solen utanför lyser in genom fönstret rakt framför bordet och lukten av nyregnad vår som sipprar förbi påskliljorna och dekorationsgräset på fönsterbrädan liksom når en, kan jag inte låta bli att börja fundera på om jag inte skulle ta och åka dit igen den här sommaren.
Som snett ovanför kallelsen till tandläkaren, till höger, står ett litet mindre pennställ i plast, runt, med samma sorts svarta dekorationer mot vit bakgrund som de tre fyrkantiga uppe i hörnet, laddat med lite olika sorters pennor och andra skrivbordsattiraljer som är bra att ha nära till hands när man sitter vid bordet.
I alla fall är det så det kommer att se ut. När jag blir vuxen och har egen lägenhet och ordning på mina papper.
Det är så här det kommer att se ut då.
Blev väl lite, carried away när jag började på där med Bulgarien resan och allt, men men.
Vet inte varför egentligen jag skriver om mitt framtida skrivbord. Men jag tyckte nog det var spännande.
Hela vägen ner i svalget
Oj så roligt jag haft det idag!
Det är visst första April som är dagens datum.
En annan har enormt dålig fantasi vad gäller hyss och att hitta på bus. För det mesta brukar jag bara köra rena rama rip-offs. Så ock idag.
Det var min chef som kom på den utmärkta idéen att doppa en av våra vaniljbullar i salt, istället för att doppa den i socker, och att sedan bjuda bort den till intet onta annade arbetskollega som, Fact, typ älskar bullar av, låt oss säga, vaniljbulle-art. Bagarhumor - bigtime
Som hon spottade och fräste när jag gjort en specialbulle till henne, bara för att hon "fått mig på så gott humör idag fast än det har varit så sjuktligt mycket att göra!"
Ha. Ha. Ha. Ha. Ha.
Oj så elak jag kände mig!
April, april din dumma sill!
