Elin goes new

Hej!

Jag har ändrat lite i min den här som jag skriver i så här på internet. Så, den nya sidan kommer man till här.

Hihihi


Andy played guitar

Radion på jobbet har gått sönder.


Det var i förra veckan det hände. På torsdagen tror jag. Den bara fungerade inte.


Så nu tänker jag alldeles för mycket.

Jag kommer nog att bli knäpp.


För när man inte har någon radio att lyssna på, och man inte pratar med någon. Vad gör man då? När det är alldeles tyst och ingen säger något. Då tänker man. Man tänker på vad man gjorde i helgen. Man tänker på hur vädret ska bli resten av veckan. Vad man ska ha på sig imorron. Hur livet kommer att bli. Att det var en härlig sommar. Vad man gjorde förra fredagen.

Man tänker.

På stort och smått.


Det är därför det är så bra med radio. För då när det är tyst och ingen pratar så pratar de på radion. De som sitter i studion och de som sjunger låtarna pratar och låter och tänker. Har tänkt. Åt mig. Så att jag slipper. Då är det bara att lyssna på allt tänk som kommer genom radion och så slipper man göra det själv.


För honestly. När man står en hel dag och bara tänker.

Det kan bli lite mycket.


Don't try this at home

Jag har verkligen inte förstått varför tv- och filmbolag världen över känner att de behöver komma med den uppmaningen till sin publik. Tror de verklligen att den har någon effekt?
Själv blir jag mer nyfiken och sugen på att själv ta reda på hur det är att hoppa femtio meter utan skyddsutrustning och landa på en skateboard som far ut på en ramp, låter mig volta i luften och sen skickar mig ner i en pool med hajar, när jag får uppmaningen "Prova inte det här hemma" än när jag inte uppmanas att göra något alls.

Och, tror verkligen bolagsmännen och -kvinnorna att den idiot som faktiskt får för sig att köra i vind med ett livsfarligt stunttrick på egen hand skulle låta bli bara för att det innan inslaget i tv-rutan visas ett kort meddelande där hon råds att inte själv prova på detta?

 

Jag tror i alla fall inte det.
En galning är en galning, även om hon uppmanas att vara klok.

 

 















Vad jag drömmer om

   

Idag när jag gick från jobbet tittade jag lite snabbt i min utkast-mapp på telefonen efter ett uppslag till något att skriva. Jag brukar göra det när jag har lite idétorka, titta i utkast-mappen, för det är där jag skriver upp små stycken, idéer och rubriker när jag inte kan skriva ner allt det jag tänker på på en gång. Idag hittade jag ett utkast som löd;
Jag drömmer om sjukhusspyor.

     

Så stod det. Fast utan punkten.
När jag läste tänkte jag "Jag är ju för tusan knäpp i huvudet". men så är det. Jag drömde om sjukhusspyor.

Det var en kväll för några veckor sedan när jag låg som bäst och skulle somna, gled in i en sån där dvala och drömde lite fast än jag inte sov än, men jag var inte vaken heller. Och sen vaknade jag till medvetande och det första som dyker upp i mitt huvud "Jag drömmer om sjukhusspyor". Jag var tvungen att skriva ner det, för det kunde nog bli något av det trodde jag. Och det var en så välformulerad dröm. Håll med om att det inte är verkligt ofta man kan sätta bara fyra ord på att beskriva en dröm utan att missa hela innehållet. Men med de fyra orden blev hela min dröm beskriven.

Det är så där på kvällen som de bästa idéerna kommer. Tycker du inte?
Precis när man gått och lagt sig, då får hjärnan visst för sig att den får tänka som den vill och så blir det lite galet ibland. Och väldigt bra andra gånger.
Det värsta är när man ligger där och tänker på vliken bra sak man kommit på och att man borde göra något med den imorron när man har tid, för det är en sån bra grej, och man vet att om man inte skriver ner själva kontentan av funderingen man har i huvudet just precis då innan man somnar kommer man inte komma ihåg den imorron. Men man tänker att den här saken ju är så bra så den kommer man ihåg. Och så somnar man. Och på morgonen minns man ingenting.
Det är som om man blir straffad för att man är så lat att man inte orkar masa sig upp ur sängen och skriva ner idéen, och därför inte förtjänar att ha den kvar. Orkar du inte nu är du inte värdig den här tanken.
Tänk vad många tankar man har försakat. Bara för att man var lat.

Vad det givande med att dröma om sjukhusspyor var kan jag dock inte minna mig. Det är nämligen det enda jag kommer ihåg, de fyra orden, och inte drömen i sig.
Och jag skulle så gärna vilja veta. Varför drömer jag om sjukhusspyor?


En inte helt oreviderad bit om förväntningar.

Det är så skönt med främlingar. Det enda dom vet om dig är hur du ser ut.

Visst, en klädsel och hållning kan säga mycket mer om en person än vad ett hundratal ord kan beskriva. Men en ny bekantskap är ändå en blank sida, ett ställe att fylla i sig själv. Utan förväntningarna på hur du bör bete dig. Utan förväntningarna på att göra det som är Du.

Det finns ett problem med gamla vänner.

När en person förändras och den andra inte gör det. När det finns regler för hur Du är. Hur du bör bete dig i särskilda situationer för att vara Du.

Och så helt plötsligt är du inte längre Du och din vän undrar vad som flugit i dig. När du inte uppfyller hennes förväntningar på vem Du är. Vem är du då?

Ingen hon känner.

Eller vill känna.

En ny bekantskap låser sig inte på samma sätt. Med en ny bekantskap kan du vara Du.

Utan att inte vara Du.

Du är den du är, vad än du gör och säger. För en ny bekantskap är allt du gör Du.

Det fanns saker jag inte kunde berätta för mina vänner. För dom visste hur jag skulle vara. Och tänka. Och tycka.
För dom visste vem Jag var.


RSS 2.0