En inte helt oreviderad bit om förväntningar.
Det är så skönt med främlingar. Det enda dom vet om dig är hur du ser ut.
Visst, en klädsel och hållning kan säga mycket mer om en person än vad ett hundratal ord kan beskriva. Men en ny bekantskap är ändå en blank sida, ett ställe att fylla i sig själv. Utan förväntningarna på hur du bör bete dig. Utan förväntningarna på att göra det som är Du.
Det finns ett problem med gamla vänner.
När en person förändras och den andra inte gör det. När det finns regler för hur Du är. Hur du bör bete dig i särskilda situationer för att vara Du.
Och så helt plötsligt är du inte längre Du och din vän undrar vad som flugit i dig. När du inte uppfyller hennes förväntningar på vem Du är. Vem är du då?
Ingen hon känner.
Eller vill känna.
En ny bekantskap låser sig inte på samma sätt. Med en ny bekantskap kan du vara Du.
Utan att inte vara Du.
Du är den du är, vad än du gör och säger. För en ny bekantskap är allt du gör Du.
Det fanns saker jag inte kunde berätta för mina vänner. För dom visste hur jag skulle vara. Och tänka. Och tycka.
För dom visste vem Jag var.
