Glädjen med att åka tåg
It’s a funny thing
Det här med människor på tåget. Jag är inte helt säker, men jag tror att jag har en tidigare skrivelse på det här ämnet.
Människor på tåg. Och buss. Att det finns någon slags oskriven regel om att man som måste se lite obekväm och trött och tråkig och uppretad och sur ut när man åker. För. När man åker tåg, eller buss (jag skriver tåg mest och först för att det var det jag åkte senast, har tänkt på det här en bra massa gånger men senaste gången jag kom att tänka på det var idag när jag åkte tåg, så, tåg får det vara nu.) då ska man se lite världsvan och uttråkad ut, som om man hade bättre saker för sig än att sitta på ett tåg och åka någonstans. Fast, det har man ju egentligen inte när man åker tåg. Eller ja, det kanske man har, men, det finns inte så mycket man kan göra åt det nu när man sitter på tåget, så, varför inte göra det lite trevligt, göra det bästa av situationen menar jag.
Personligen är jag ett stort fan av att transportera mig. Fortskaffningsmedlen kan variera, klar favorit är bilen, så länge det är jag själv som kör, annars ligger tåg och buss högt upp på listan. Båt och flyg kan jag hoppa över, jag trivs bäst med fast mark under fötterna.
Jag är en av de där människorna som utanvidare en tråkig söndag skulle kunna kila bort till tågstationen och ta första bästa tåg till någonstans, åka till slutstationen, vända och åka hem igen bara för nöjes skull. Jag gör det aldrig, jag är alldeles för snål för det (det är ju så satans dyrt att åka tåg!!) och jag har oftast bättre saker för mig än att sitta och nöjesåka tåget. Men när jag väl åker! Oj så härligt det är!
För det mesta blir jag på ovanligt gott humör av att åka tåg. Det är som att jag ser alla dessa uttråkade, obekväma människor och på något sätt som suger i mig all deras glädje (och hopp tänkte jag skriva men det hade ju blivit tokigt, för då hade jag ju varit som en Dementor. Så det kan bli, va!)(Jättetokigt…), för, då blir det som att glädjen ändå finns där, för de här människorna som ser så tråkiga ut är ju egentligen inte tråkiga, det är bara det att när de kliver in i tågvagnen puffar de liksom ut allt det där glada för en stund medans de åker, och sen när det är dags att kliva av kan de suga upp det igen och vara sig själva.
Det är därför luften är så dålig på tåget förstår du. Den är lite kvav, visst? Och folk klagar på att ventilationen är dålig, men det är den inte alls det. Det är bara det att ventilationen bara är till för att ventilera luft, så den ventilerar och ventilerar men så är det ju fullt med glädje i luften och den går ju inte in i ventilationssystemet, nej då! Och tacka gud för det vill jag säga, tänk hur skulle det se ut om folk klev av tåget och hade fått i sig en massa ventilerad glädje! Tänk, det kanske inte ens skulle vara deras egen glädje de fick i sig, utan bara en liten del av den egna glädjen och så en hel drös av massa annan glädje! Så skulle folk kila omkring och inte veta varför de var glada. Det skulle ju i och för sig kunna vara trevligt med en massa glada människor som bara är glada utan särskild anledning, men det skulle bli väldigt förvirrande. Jag vet ju själv hur det är när jag sitter och inhalerar en massa kringflygande glädje på tåget, jag är ju alltid glad när jag åker tåg, men vet aldrig varför, och det är otroligt förvirrande. Du ser, det är till och med så förvirrande att jag var tvungen att skriva en halv roman om det, utan att ens komma till en slutsats. För den slutsats jag skulle komma till har jag glömt bort för länge sedan.
Och sen har jag en lapp i min plånbok som ligger där jag har skrivit upp en annan sak jag ska skriva en text om som handlar om en annan sak jag ofta tänkt på då jag åker tåg, eller buss snarare. Men det får bli en annan gångVARNING
VARNING!!! detta är en mycket lång text, börja inte läsa om du inte orkar med det!
It’s a funny thing
Det här med människor på tåget. Jag är inte helt säker, men jag tror att jag har en tidigare skrivelse på det här ämnet.
Människor på tåg. Och buss. Att det finns någon slags oskriven regel om att man som måste se lite obekväm och trött och tråkig och uppretad och sur ut när man åker. För. När man åker tåg, eller buss (jag skriver tåg mest och först för att det var det jag åkte senast, har tänkt på det här en bra massa gånger men senaste gången jag kom att tänka på det var idag när jag åkte tåg, så, tåg får det vara nu.) då ska man se lite världsvan och uttråkad ut, som om man hade bättre saker för sig än att sitta på ett tåg och åka någonstans. Fast, det har man ju egentligen inte när man åker tåg. Eller ja, det kanske man har, men, det finns inte så mycket man kan göra åt det nu när man sitter på tåget, så, varför inte göra det lite trevligt, göra det bästa av situationen menar jag.
Personligen är jag ett stort fan av att transportera mig. Fortskaffningsmedlen kan variera, klar favorit är bilen, så länge det är jag själv som kör, annars ligger tåg och buss högt upp på listan. Båt och flyg kan jag hoppa över, jag trivs bäst med fast mark under fötterna.
Jag är en av de där människorna som utanvidare en tråkig söndag skulle kunna kila bort till tågstationen och ta första bästa tåg till någonstans, åka till slutstationen, vända och åka hem igen bara för nöjes skull. Jag gör det aldrig, jag är alldeles för snål för det (det är ju så satans dyrt att åka tåg!!) och jag har oftast bättre saker för mig än att sitta och nöjesåka tåget. Men när jag väl åker! Oj så härligt det är!
För det mesta blir jag på ovanligt gott humör av att åka tåg. Det är som att jag ser alla dessa uttråkade, obekväma människor och på något sätt som suger i mig all deras glädje (och hopp tänkte jag skriva men det hade ju blivit tokigt, för då hade jag ju varit som en Dementor. Så det kan bli, va!)(Jättetokigt…), för, då blir det som att glädjen ändå finns där, för de här människorna som ser så tråkiga ut är ju egentligen inte tråkiga, det är bara det att när de kliver in i tågvagnen puffar de liksom ut allt det där glada för en stund medans de åker, och sen när det är dags att kliva av kan de suga upp det igen och vara sig själva.
Det är därför luften är så dålig på tåget förstår du. Den är lite kvav, visst? Och folk klagar på att ventilationen är dålig, men det är den inte alls det. Det är bara det att ventilationen bara är till för att ventilera luft, så den ventilerar och ventilerar men så är det ju fullt med glädje i luften och den går ju inte in i ventilationssystemet, nej då! Och tacka gud för det vill jag säga, tänk hur skulle det se ut om folk klev av tåget och hade fått i sig en massa ventilerad glädje! Tänk, det kanske inte ens skulle vara deras egen glädje de fick i sig, utan bara en liten del av den egna glädjen och så en hel drös av massa annan glädje! Så skulle folk kila omkring och inte veta varför de var glada. Det skulle ju i och för sig kunna vara trevligt med en massa glada människor som bara är glada utan särskild anledning, men det skulle bli väldigt förvirrande. Jag vet ju själv hur det är när jag sitter och inhalerar en massa kringflygande glädje på tåget, jag är ju alltid glad när jag åker tåg, men vet aldrig varför, och det är otroligt förvirrande. Du ser, det är till och med så förvirrande att jag var tvungen att skriva en halv roman om det, utan att ens komma till en slutsats. För den slutsats jag skulle komma till har jag glömt bort för länge sedan.
Och sen har jag en lapp i min plånbok som ligger där jag har skrivit upp en annan sak jag ska skriva en text om som handlar om en annan sak jag ofta tänkt på då jag åker tåg, eller buss snarare. Men det får bli en annan gång
