swedishidiotat

Det haglar hagel i grillby och förmaningar i mitt huvud.
Dom är sådär halvstora, inte som "oj! stora!" utan mer bara vanliga. Och dom haglar ganska lugnt, inte så att det gör ont, mer att det bara känns.
Det är förunderligt hur det kan tvärvända, jag menar, vi hade ju tänkt grilla ikväll! Och nu då?

Har du tänkt på någon gång vilka små fjuttproblem man går och dras med ibland? Som när man blir irriterad för att man har glömt köpa smör till frukostmackan och man blir som ställd och undrar vad man ska göra.
Eller som när alla ens vänner ska gå ut och svira en kväll, men du har inte råd att hänga med. Det blir så jobbigt!
Eller som när man gör bort sig och skämms ögonen ur sig för att man missförstått något.
Eller vad som hellst! Att man måste sluta röka, man sagt en dum grej till en kompis, ens liv går i någon slags spiral bara nedåt, man har tappat bort ett fotoalbum, man har snubblat och slagit sig, man har stött på fel människa, man hittar inte bilnycklarna, man glömmer passet när man ska ut och resa.

När jag tycker att jag har problem brukar det hjälpa att tänka på barnen i afrika. För dom har det alltid värre.
Det spelar ingen roll om det är min mobiltelefon som har gått sönder eller om jag sagt något klantigt till en vän. Barnen i afrikas problem är alltid mina gånger sjutton.
Och då är det så bra förstår du, för då som försvinner problemet lite, och man kommer som på att det inte är så farligt i alla fall,
inte om man jämför.

Nu är solen framme igen. Kanske blir till att grilla i ändå, det tåls att fundera på det där...