swedishidiotat

Jag tror du känner till att om du får en blåsa i munnen är det någon som har snackat skit om dig. Och att när du kliver på en A-brunn betyder det Avbruten kärlek. Du känner antagligen även till att om du tittar på en digitalklocka som i det precisa ögonblick du vilar ögonen vid dess urtavla, visar samma siffror på båda sidor av de två punkterna i mitten, betyder det att någon tänker på dig just nu.

Jag har fått en sällsynt ovana att titta på digitalklockor.

Det började snart efter midsommar. Veckan efter tror jag. Nåt sånt.

Flera gånger då jag tittat på klockan hade den råkat visa likadana siffror. Allt sedan jag första gången hörde någon berätta för mig hur det låg till när man råkade se det här, inte allt för frekvent förekommande fenomenet, har jag alltid reflekterat över hur det ligger till när jag sett det. Jag har alltid tänkt “Undra vem som tänker på mig?”. Så när det här fenomenet uppkommer, på en och samma dag, ungefär fyra gånger, och jag varje gång tänker “undra vem som tänker på mig?”, då är det lätt att börja fundera över att det hänt ofta. På en och samma dag.

När jag noterat det här, började jag allt som oftast titta på klockan i tid och otid. Inte för att jag så mycket undrade vilken tid på dygnet det var, utan mer för att jag inte hade något annat att göra. Eller inte sysselsatte mig med något just då. Och ju oftare jag tittade på klockan och såg att någon tänkte på mig, desto större blev behovet av att notera klockslag.

Ser du den onda cirkeln?

Ovanstående har som sagt blivit en ovana, jag tittar på klockan hela tiden. Framförallt klockor av den digitala
sorten. Ibland till och med planerar jag när jag borde titta på klockan och hoppas att den ska visa tvillingar.

Fast då kommer jag på mig själv med att vara utomordentligt larvig. Så om jag tajmat väl och fått in en träff brukar jag tänka att det inte borde räknas.

När jag tajmat.

Så för några dagar sedan (i skrivande stund, gud vet när det här skriveriet publiceras och når dina ögon), slutade jag helt sonika att bry mig. Jag tittade på klockan när jag ville veta tiden och jag kollade inte en extra gång för att se om 22:21 hade ändrats till 22:22 eller bannade mig själv över att inte tittat några sekunder tidigare om den stod på 18:19.

Men så hände det igen.

16:16.

Och jag var fast. Igen.

Igår hände det tre gånger. Idag två.

Och jag kan inte bli kvitt tanken på att någon i världen tänker på mig. Och jag undrar så vem det är och vad hon vill. Den där mystiska människan. Hon som jag inte vet varken namn eller ansikte på. Hon som kan vara en god vän, en gammal klasskamrat, grannen, en kille jag träffat i baren, någon fullkomlig främling som sett mig på facebook eller i skolkatalogen? En barndomskärlek? En ovän?

Det enda jag vet är att det är Någon.

För på precis samma sätt som att jag inte kommer kunna ha en riktigt stor kärlek innan jag börjar bry mig om att ta en omväg förbi A-brunnarna, lika väl vet jag att någon tänkte på mig idag 13:13.

(Sommaren 2009)