swedishidiotat

Tidigare i veckan fick jag ännu en aha! upplevelse kring det här med hur relativt allting är.
Vet inte om jag har skrivit om det förut, den texten kanske ligger någonstans, hopknölad eller nåt, under en säng eller i ett skrivblock, den skulle visst kunna göra det, och så är det ingen annan än jag som har sett den. Det skulle kunna vara så. För jag vet inte, och jag kommer inte orka kolla igenom alla inläggen här som jag har skrivit sen jag började.
...för de är ju så många...
I vilket fall som helst fick jag mig en reminder om det här när jag satt och dåsade lite på bussen tidigare i veckan. Det var länge sen jag åkte buss nu, och jag upptäckte hur skönt och mysigt jag tycker det är. Så länge man vet att man inte Måste ta bussen. När man kan välja liksom. Då är det himla bra.
Jag satt altså på bussen. Och så satt jag sådär som man gör när man tycker det är lite mysigt att åka buss och det regnade lite ute och var lite halvmörkt, eller det hade blivit mörkt, men vi var fortfarande i stan så det var ganska ljust ändå fast ändå inte ljust liksom, men eftersom det finns lampor i stan så blir det ju inte helmörkt. Det blir sådär lite julstämning. Julljus. Typ. Jag hade precis stoppat i lurarna till musikspelaren i öronen och lutade mig med kroppen och huvudet mot rutan (sådär mysigt) när jag ser en tonårsdotter och en mamma som står och väntar vid ett rödlyse för att få korsa gatan som min buss kommer och åker på och då blev jag så glad, gladare än jag redan var. Där stod det en mamma och en dotter, som hon nästan var vuxen, och såg så glada ut tillsammans och dom hade säkert en bra relation tänkte jag. Och sånt gör mig glad. Mammor och döttrar som trivs tillsammans. Det blir man glad av.
Hur som helst. Mamman och dottern fick inte grönt ljus innan vi fick det, och när bussen rullar på och jag får se de där två gulliga lite närmre så ser ajg att det inte är en mamma och en dotter med en bra relation. Det är en vuxen tonåringstjej och hennes kille.
Och detras relation vill jag inte lägga mig i, men dom såg glada ut...

Tänk vad jag hade missat om jag till exempel hade vänt huvudet innåt bussen och inte tittat vidare på vad jag trodde var en mamma och en dotter, då hade jag aldrig sett att mamman egentligen var en man, och hade för evigt trott att det var två av den kvinliga sorten jag sett. En mamma och en dotter med en bra relation. Och då hade ju det varit det jag sett, och då hade ju det varit sant.

Tänk vad allt är relativt, till och med en sån sak som om någon är man eller kvinna!