Russinburken är halvtom
Idag när jag satt och åkte buss såg jag på en avvikande väg en glassbil, en modell äldre vit (såg det ut som) saab (fast jag är ingen hejjare på bilmärken iof..) och en lite nyare guld/grå/brons metallic, volvo som stod still på rad efter varandra (jag såg dem bakifrån). Lustigt, tänkte jag, att ha glassbilen sådär mitt ute i ingenstans och att dom som bor här ute (på landet) har liksom Åkt för att handla av glassbilen. Och, vad långt ifrån varandra bilarna har parkerat. Och du, varför är det inga snälla pappor eller små barn och en gullig glassbilskille som den tonåriga tjejen som följde med morfar när han tänkte att han skulle göra det trevligt för barnbarnet och hennes syskon tycker är jättesnygg och så blir hon blyg och säger till morfar att han får välja vilken glass dom ska köpa. Men då väljer morfar att de ska köpa punschbägare, och då ångrar sig flickan men törs inte säga något för hon är rädd att glassbilskillen (som egentligen bara står och kollar på klockan och blir irriterad över att det ska ta sån förbannad tid för folk att bestämma sig för vilken glass dom ska köpa) ska höra på hennes röst att hon faktiskt bara är fjorton år, och inte nitton, som hon försöker se ut som. Så dom får bjuda på punschbägare när dom kommer hem till småsyskonen, och småsyskonen kommer för alltid ha dåliga minnen av punschbägare för när yngsta lillebror skulle äta sin tyckte han det var så äckligt att han råkade kräkas lite över mammans nya sommarklänning så att hon blev jättearg och började skrika på morfar att han minsann var en riktig idiot som tyckte det var en bra idé att köpa punschbägare till barn som är så små och att det kommer bli jättejobbigt att tvätta bort alla fläckar på klänningen (som är skir och sommarvacker och inte får tvättas i maskin). Och sen sa mamma att dom inte kunde stanna kvar hos morfar ute på landet längre och så åkte dom hem till den varma betongstaden och där firade barnen alla sina resterande somrar. Och morfar satt ensam ute i stugan och saknade sin dotter och sina barnbarn. Allt bara för att den tonåriga flickan inte vågade säga vilken glass hon ville ha.
Var är alla dom?
Hundratals liknande tankar flög genom mitt huvud medan bussen jag satt på fortsatte färden mot sitt slutmål, och jag intresserat fortsatte att studera glassbilen.
När min väg, och vägen som glassbilen stod på krökte sig åt olika håll (vilket resulterade i att vi tillslut körde jämsides, med kanske hundra- tvåhundra meter åker emellan) såg jag att karavanen sakta men säkert rörde sig framåt. Inget konstigt alltså att inga människor gick omkring med stora paket Pralin, Smack eller Småstrutar (finns de fortfarande?) i famnarna, de skulle ju i så fall behövt småjogga för att hinna med.
Någonstans i samma veva som jag tänker detta ser jag hur karavanen åker lite fortare än jag trodde, och att det jag först tog för en glassbil som stod still med två parkerade bilar bakom egentligen är en liten röd traktor (finns det ett sånt barnprogram tror jag) med en blå kärra som bakifrån ser ut att ha ett galler (som mycket lätt misstas för baksidan av en glassbil där det, för dig som inte minns, finns små rutor med bilder på alla glassar man kan köpa), och att den vita saaben och den guld/grå/brons metallic volvon bara är vanliga bilar som liksom köar efter traktorn.
En fantastisk observation som på ett utmärkt sätt, för mig, åskådliggjorde relativiteten i den värld vi lever i.
Min russinburk är förresten, precis som jag sa, halvtom
