swedishidiotat

Och jag vet inte om det är till att skratta eller gråta över det.
Som jag har märkt när jag hemma sätter mig framför datorn för att kolla min mail, eller för att leta upp något särskillt jag undrat över, så slutar det ju oftast inte där. För det mesta blir man kvar en stund till framför datorn när man klarat av sitt ärende. En stund som blir en halvtimme, som blir en timme, som blir fem. Och sen är det dags att gå och sova och man har missat hela umgänget med de man bor tillsammans med. Jaha.
Så jag undrar nu, när jag här på landet har fått tillgång till Internet, är det bra eller dåligt?
En av de skönare sakerna med att åka hit har faktiskt varit att man kommer bort från datorn. Att man hittar på något givande att göra när man har tråkigt, istället för att sätta sig för att surfa på nätet med en gång. 

Då jag nyligen kollade min inkorg till e-posten såg jag att jag hade fått ett meddelande från en ganska så nyförvärvad vän där på facebook (jag brukar ha så att jag får meddelande till mailen om det händer mig något där,annars skulle jag aldrig komma mig för att logga in och det skulle ju vara lite tråkigt) i vilket hon skriver något i stil med att vi hade det så roligt ihop när vi var borta senast och att vi borde göra det igen. Och jag kan inte mer än att hålla med. Hon gav den vistelsen en riktig mening och ett syfte. Och det är jag så för evigt glad för.

Jag vill passa på att på något slags sätt höja det här glaset med bubbelvatten jag har stående brevid datorn (trots att jag vid det här laget nästan lyckats tömma det...) och utbringa en skål. En skål; för nya vänner, och låt dem inte gå dig förbi 

Ett inlägg som skulle kunnat bli så mycket mer om jag bara haft orken att gå igenom det lite närmre.
Jag önskar dig en strålade fin morgondag, och tills vi hörs igen!