Copycat
-Hon skriver som jag! -Dristade jag mig att säga idag när jag hade läst några kapitel ur den nya boken jag lånat från biblioteket. Kanske inte helt rätt. Det är kanske jag som skriver som henne, om man tar i aktning att hon varit författare redan sedan innan jag föddes. Sedan innan jag var påtänkt till och med.
Så det blir väl jag som skriver som henne. Vilket känns mindre trevligt. Helst vill jag faktiskt inte vara någon copycat.
Men jag vet inte om det räknas riktigt. För jag har aldrig läst hennes böcker förut. Gills det då? För jag visste ju inte. Hade ingen aning. Om att hon skriver på det viset också. Att hon skriver som jag. Vi kanske inte ens skriver som varandra?
Vi kanske skriver på helt olika vis. Bara att våra texter kan liknas lite vid varandra. Eller så är det bara hopplöst larvigt av mig att ens tänka en tanke i närheten av att våra texter skulle ha minsta lilla gnutta av vad-det-nu-är gemensamt. Att jämställa mig med en etablerad författare och påstå att hon skriver som jag gör. Som att jag skulle kunna mäta mig med henne ens med en ynka stavelse.
Man kan inte mäta sig med dem av vilka man lär? För jag lärde mig en ny sak idag. Jag lärde mig ett sätt att använda långa bindestreck på och nu ska jag bara lista ut hur man trycker på tangentbordet för att få bindestrecken att bli långa. Och hitta ett ställe där jag kan använda dem.
