swedishidiotat

Min kropp har fått för sig att den får bestämma själv. Och den har bestämmt sig för att äta konstant.
  Det här har min kropp bestämmt alldeles, alldeles själv, för om jag hade haft ett finger med i spelet hade jag velat äta bara när man ska (du vet, frukost, lunch, middag, kanske nån fika) eller när jag är hungrig (du vet, frukost, lunch, middag, kanske nån fika). Men nu har min kropp bestämmt för att den ska äta jämt. Och det gör den vill jag lova. Utan att jag har något alls att säga till om, och jag blir snart tokig. Köpte jättemycket frukt när jag och mamma var och handlade sist, flera kilo säkert. Nu finns det en banan, två äpplen och en grapefrukt kvar. Resten har jag satt i mig. Plus typ en hel burk russin, plus en limpa som jag delat med pappa, plus ett ton mackor, plus en hel del av apelsinmarmeladen som jag gjorde i torsags (vi hade typ åtta helt okej apelsiner hemma som var, som sagt, helt okej men som man inte gärna ville äta av så jag tänkte att det skulle vara ett väldigt slöseri att bara kasta bort dem, så jag kokade lite marmelad...) på det här tonnet (måste bli två N om man böjer ton va?) mackor. Och sen bakade jag tekakor i fredags, det gick i några stycken kan jag lova, och lite bullängd, och chokladboll, å några bitar choklad, och dubbla portioner mat varje kväll, och lite kex, och så vidare in i det oändliga.
   Det känns som ett stort svart hål i magen, som bara suger i sig materia som sedan försvinner, för jag blir ju inte mätt liksom. Nu försöker jag ta över kontrollen igen, sakta, ja, och inte så jävla säkert, men det kommer, det kommer. Börjar nästla mig tillbaka in i systemet och nu har jag fått kroppen att börja dricka te istället för att äta. Den här erövringen har inte pågått så länge, och den kräver konstant underhåll (är inne på timme två och tekopp nummer fem) men jag tror att det kan vara en början. Hoppas jag....