Panna cotta är gott, men inte så fantasifullt
Vad händer när fantasin tar slut?
Blir man tom och tråkig då? Blir man som en av de där gamla farbröderna och tanterna som man fick skäll av på släktkalasen för att man lekte att farmors soffa var ett sjörövarskepp? "Att dom inte ser! Och där borta bakom bokhyllan står ett helt band av pirater. Titta då, det gör det visst det!" Men dom såg inte. Tanterna och farbröderna sa bara att man skulle sitta still i soffan eller så kunde man gå därifrån och att det inte var någonting alls bakom bokhyllan, förutom en bit tapet som klarat sig undan cigarettröken och därför var lite ljusare än resten av rummets tapet. Men hade man frågat farbröderna eller tanterna hade dom säkert inte sett det heller. Dom såg bara det som var. Som man kunde se.
Det som var bakom fanns lika lite som piraterna och sjörövarskeppet.
Finns det en kvot av fantasi tilldelad varje människa? Och när den kvoten tar slut så går det inte längre att tänka på kul. Tänka sig pirater och nergrävda skatter, stora slott i bortglömda länder och äventyr på andra sidan jorden. Eller hitta på en rolig efterrätt att bjuda sina vänner på.
Panna cotta är väldigt gott, det passar bra efter grillat, men det för inte precis tankarna till hemliga länder och magnifika utsiktsplatser
