På promenad
En sak jag ofta kommer att tänka på är hur många oskrivna texter jag går omkring och bär på i huvudet.
Till exempel som när jag promenerar.
Det är ofta som tankar flyger in och förbi när man är ute och går. En rubrik, en inledning, ett innehåll. Ibland en hel text. Som färdigskriven vissa gånger, och andra hittar man på medan man går.
Har det att göra med den friska luften undrar jag? Att man andas in nya tankar och infallsvinklar? Att man liksom man gör med syret, suger i sig idéer som går via lugorna, filtreras i blodet och sedan far upp i hjärnan för att bidra med något nytt. Eller är det något annat som gör det?
Hur det än förhåller sig är det ett välkänt faktum. Läste det till och med i en tidning för ett litet tag sen att om man skulle prata allvar med någon var det en bra idé att göra det under en promenad. Och, visst är det väl så, vi ha väl hört uttrycket att lite frisk luft rensar tankarna förut allesammans, har vi inte?
Jag kanske tänker på ett annat uttryck.
Inte omöjligt...
Men promenader är i vilket fall som helst rena rama idékanonerna. Behöver man något att skriv om, då går man.
