En mycket speciell dag
Någonting kommer att gå helt åt helvete jävla fel ikväll eller i natt, för så mycket bra som har hänt idag kan inte hända en människa på en dag, utan att det straffar sig.
Allting har gått åt mitt håll idag, verkigen allt. Nu snackar jag inte småsaker, som att favoritplatsen på bussen var ledig eller att jag hittat en tia på marken, utan det här är major grejer.
Dagen började som vanlilg, inget mer med det, sen kollade jag i broshyren för Gillingebanan och såg att man inte kunde betala med kontanter på plats, oh no! Jag skulle bli tvungen att springa in på banken och sätta in pengar, ingen fara alltså. Åkte till skolan, hade en trevlig lektion, en till, och en halv till. Tog bussen ner till stan, den kom i tid och allt var frid och fröjd. Jag gick in på banken, tog en kölapp och såg att det var 40 nummer kvar tills det blev min tur, 40 nummer! "Jag kommer aldrig att hinna" flög förbi i mitt huvud... Jag ringde mamma, som var hemma, och bad henne föra över pengar från ett av mina sparkonton till mitt kort och det gjorde hon, helt utan krångel gick det (här börjar man ana något märkligt i flytet jag har, eller hur?) och jag gick in på hemköp och köpte mig en macka och två bananer till lunch.
Jag började promenera bort mot bussen, kom fram och kunde kliva på direkt, rätt buss fick jag tag på också. Åkte till Gillinge, klev av och började riskutbildningen, fick en jättetrevlig körkompis fick jag också. Motorstopp? No way, inte idag inte, och det gick galant, hade skitkul och fick mitt intyg på slutet.
På bussen hem har jag trevligt som tusan, sitter och pratar med min "kartläsare" och vi är snart i uppsala, tar bussen, får skjuts från skolsta, stannar vid affären för att plocka ut ett paket och även fast jag egentilgen tydligen skulle ha behövt mammas legetimation också, fixar kassörskan så att jag får hämta ut mitt paket.
Kommer hem och får god mat, sedan ringer telefonen! "Vem kan det vara", tänker jag, för nummret finns inte i min telefonbok... Mystiskt..? Det visar sig att det är min lärare, Ida, som ringer för att berätta att praktikplatsen i Schweiz nästan är ett faktum! Jag blev så glad! Det kommer antagligen bli så att jag kommer iväg! Boende och resa fixar skolan, maten får jag antagligen stå för själv. Helt fantastiskt underbart!
Jag kommer att vara så paranoid resten av dagen/veckan/året, för så här mycket gott kan inte hända en människa på en och samma dag, det är omöjligt, när kommer mitt bakslag? Vem har dött?
Allting har gått åt mitt håll idag, verkigen allt. Nu snackar jag inte småsaker, som att favoritplatsen på bussen var ledig eller att jag hittat en tia på marken, utan det här är major grejer.
Dagen började som vanlilg, inget mer med det, sen kollade jag i broshyren för Gillingebanan och såg att man inte kunde betala med kontanter på plats, oh no! Jag skulle bli tvungen att springa in på banken och sätta in pengar, ingen fara alltså. Åkte till skolan, hade en trevlig lektion, en till, och en halv till. Tog bussen ner till stan, den kom i tid och allt var frid och fröjd. Jag gick in på banken, tog en kölapp och såg att det var 40 nummer kvar tills det blev min tur, 40 nummer! "Jag kommer aldrig att hinna" flög förbi i mitt huvud... Jag ringde mamma, som var hemma, och bad henne föra över pengar från ett av mina sparkonton till mitt kort och det gjorde hon, helt utan krångel gick det (här börjar man ana något märkligt i flytet jag har, eller hur?) och jag gick in på hemköp och köpte mig en macka och två bananer till lunch.
Jag började promenera bort mot bussen, kom fram och kunde kliva på direkt, rätt buss fick jag tag på också. Åkte till Gillinge, klev av och började riskutbildningen, fick en jättetrevlig körkompis fick jag också. Motorstopp? No way, inte idag inte, och det gick galant, hade skitkul och fick mitt intyg på slutet.
På bussen hem har jag trevligt som tusan, sitter och pratar med min "kartläsare" och vi är snart i uppsala, tar bussen, får skjuts från skolsta, stannar vid affären för att plocka ut ett paket och även fast jag egentilgen tydligen skulle ha behövt mammas legetimation också, fixar kassörskan så att jag får hämta ut mitt paket.
Kommer hem och får god mat, sedan ringer telefonen! "Vem kan det vara", tänker jag, för nummret finns inte i min telefonbok... Mystiskt..? Det visar sig att det är min lärare, Ida, som ringer för att berätta att praktikplatsen i Schweiz nästan är ett faktum! Jag blev så glad! Det kommer antagligen bli så att jag kommer iväg! Boende och resa fixar skolan, maten får jag antagligen stå för själv. Helt fantastiskt underbart!
Jag kommer att vara så paranoid resten av dagen/veckan/året, för så här mycket gott kan inte hända en människa på en och samma dag, det är omöjligt, när kommer mitt bakslag? Vem har dött?
Kommentarer
Postat av: Ellie
När du sa det där om att du inte hade nret i din telefonbok trodde jag att det var NÅGON! Men att platsen verkar vara ett faktum är ju TOPPEN! :D I'm very happy for you! :D I'm gonna miss you tho :O
Trackback
